Jag kör ofta roboten på dansgolvet. Går sällan upp när klockan ringer, väljer våfflor före sallad, sjunger högt men fel, lever i ett hus vid vattnet och gillar diamanter och bröllop lika mycket som rosa klänningar. Jag har en förkärlek till överraskningar, kalasbyxor, dalarna och min ap-snygga man (även kallad Snygg-Henke).

Jag mår bra av människor som skratta från magen, krama från hjärtat och drömmer stort. Jag älskar det oväntade och gråter ofta under vigseln men försöker att inte göra det högt.

Min foto historia började med en skabbig duva under en fotokurs. En analog kamera fullmatad med film. Några minuter av famlande i mörker. Timmar av väntan på det perfekta ljuset. Klick. Blanda vätskor. Framkalla. Kopiera. Fan. Jag missade duvan.

Sen den dagen strävar jag alltid efter att frysa livet för en stund “att fånga duvan”. Och varje gång jag lyckats har samma magiska känsla kommit till mig. En ovillkorlig lycka över att jag få göra det jag älskar, fotografera livet.

Om ni undrar vad jag har för utrustning så har jag skrivit ett inlägg med massor av information om min utrustning samt även svarat på andra fotorelaterade frågor.

Bilden på mig är fotograferad av min fina vän och kollega Alicia Swedenborg.