Button kids

2 May 2012
2 år och 1 tant

Kommer ni ihåg tanten (ofta någon ytlig bekant till mamma och pappa) som alltid sa “oj,oj,oj vad stor du har blivit”? Jag har svaga minnen av hur jag som barn aldrig riktigt förstod vad tanten menade. Vad det något dåligt eller något bra. Idag förstår jag. Jag har nämligen börjat säga samma sak. Jag säger det ofta dessutom. Sen låtsas jag för mig själv som om jag inte sagt det. Jag brukar vissla eller sjunga direkt efter jag sagt så för att förtränga vad jag nyss sa. Men jag kanske får ge efter. Acceptera att jag är lite tant och ska säga sånt där, oj va stor du har blivit, och klappa på huvudet…

Så lilla Tjorven, fröken stop-it, min partner-in-crime min älskade Alma. Vad stor du har blivit. 2 år idag. Jag har lärt dig så mycket hyss men det var din mamma som lärde dig att säga bajskorv.

Jag tycker om när du sträcker upp armarna mot mig, tittar med vädjande ögon och jag får bära dig flera kilometer. Jag tycker om att ge dig chips till lunch. Jag tycker om när du härmar allt jag säger. Jag tycker om dig så mycket att jag får en klump i halsen. Grattis min Tjorvas på 2-års dagen, va stor du har blivit!

Smallpigart på och

Tags: , , , , ,

2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant 2 år och 1 tant
Button family

18 March 2012
Indie poeten

Ännu ett udda drag. Jag kliver upp på scen, långt lockigt hår i den guldigaste nyansen du kan tänka dig. Äsch föreställ er bara att jag ser ut som tjejen i filmen Mamma Mia (spelad av Amanda Seyfried) minus åsnan/hästen, så får ni den rätta bilden. I alla fall, vinden får min klänning att lura ögat att allt går i slow motion när jag går upp mot scen. På ett vackert sätt, inte som i Baywatch serien där brösten flyger och så. Jag öppnar munnen och min röst får håret att resa sig på alla som nås av mina toner, på ett bra sätt. Jag sjunger ord som jag skrivit under natten. Ord från hjärtat om min kärlek, längtan och döden. Mina toner berör in i själen och jag kallas den store musik indie poeten. Kanske ringer de från Idol. Men bara kanske, för egentligen är jag mer passande för The Voice.

Så här blir det alltid. Så fort jag sitter och letar låtar på Spotify så får jag storhetsvansinne och fantiserar om min framtida musik karriär. Och jag som är tondöv och allt. Ja, ja, drömmen måste man :-D

Om jag ändå ska spinna vidare på det här med musik. Föreställ er det här lilla tjejen på scen, Soraya på världsturné. Kan verkligen se henne dansa och sjunga brallorna av alla, i en dimma av rök och med en röst som får alla att gråta, åter igen på ett bra sätt. Eller så får hon bara fortsätta att skratta. Den ungen kan nämligen inget annat. Soraya den skrattande bäbisen. (Finns det inte en film som heter så?) I alla fall, härlig unge,  kom ihåg vart ni såg henne först!

Smallpigart på och

Tags: , , , ,

Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten Indie poeten
Button personal

13 March 2012
en dag som alla

Några tecken på att jag blivit 1 år äldre…

1. KROPPSLIGT: I går promenerade jag ner mot torget i Sälen, solen sken och folk satt uppklistrade med solglasögon mot alla husfasader. Jag kände mig ap-cool, typ lite ungdomlig med min snowboard outfit, färgglada solglasögon, snygg kille i handen och med en skuttande gångstil. Och från ingenstans uppenbarade sig en stor isfläck, jag försökte parera med hela kroppen, armarna gick som en elvisp och benen sprang i luften som i en tecknad film. Min snygga kille i handen drog till och jag låg plötsligt horisontellt med isfläcken. Så klart skuttade jag upp lite oberörd och gick vidare. Inget konstigt så långt, men i mina försök att upprätthålla min coola heder så hade jag lyckats sträcka mig kraftigt i vänster arm i samband med min elvisps-dans, kroppen är inte som förr helt enkelt.
2. SPRÅKET: Jag använder ord som vilken vacker bit (låt), vart har du köpt den där blusen, glöm inte småbyxorna, gudars skymning, vilket kalas vi hamnat på, nej om man skulle tänka på refrängen, osv.
3. KÄNSLOMÄSSIGT: Jag har blivit en gråtare, jag gråter när jag blir glad, när jag blir nervös, när jag blir ledsen. Jag gråter av fina ord, tv-program, stämningsfulla bitar och av överraskningar. Det sistnämnda kan nog alla härliga vänner och familj intyga som fanns med på överraskningsfesten i lördags. Oj vilken kväll, den förtjänar sitt eget inlägg.

Så kontentan är att jag blir äldre. Hela 30 år idag. Och jag älskar det. Det är fantastiskt att vara 30-år. Jag lär mig nya saker varje dag och älskar livet mer än någonsin. Jag är tacksam över att jag kan leva min dröm. Att jag blir tryggare och tryggare för varje år. Jag kan varmt rekommendera 30-år till all er som tvivlar och är oroliga över hängbröst, rynkor och andra åldrings symtom. Jag märker inte av något sånt alls ;-)

Och resten av dagen kommer jag spendera med hundspann, spa och njuta av solen i Sälen med mina coola solglasögon ;-) Och just ja, tack för alla grattishälsningar det värmer! Till sist, jag hoppas ni härdar ut och orkar fortsätter följa min fotograf resa minst 30 år till! Kramar från en lycklig Anna

Smallpigart på och

Tags: , , , ,

en dag som alla
Button kids

28 February 2012
ljust och fräscht

Kommer ni ihåg när vi ALLA köpte ekmöbler som besatta. Min gamla lägenhet var helt besprutad med ek. Golv, matbord, hyllor, ramar, skohylla, stolar ja till och med toasitsen. Inget ont om ek men det måste finnas en gräns. En ekgräns. Och den gränsen ligger någonstans i nivå med toasits. Men där i början av 2000-talet fanns det inget jag hellre ville ha hemma. Har ett svagt minne att jag även motiverade ett inköpt av ett stort ekfanér bord med att det passar så bra med den latte-färgade fondväggen ;-) Och va rätt jag hade, det där j-a bordet smälte in bland allt annat brunbajsigt i lägenheten, ursäkta ordvalet, kanske ska benämna det som caffe-latte färg… Hela min tillvaror förvandlade till beige och burrigt istället för ljust och fräscht.

Ni förstår säkert vilket trauma jag gått igenom. Ett ek-trauma som höll mig bunden i ett mellanbrunt tillstånd under åratal. Och flera år senare lider jag fortfarande av ek-allergi och får andningsbesvär av ekfanér… just nu måste jag överdosera ljust och fräscht till den milda grad att Henrik bara får bära vita kläder hemma så han smälter in bland min ljusa industriella inredning ;-)

Så till alla er där ute som fortfarande lider av ek-trauma, här kommer något riktigt ljust och fräscht. Busiga Elsa. Kolla på flickans ögon, underbara, ska skriva upp Elsas ögon på min lista “saker-som-mitt-öfödda-barn-ska-ha”.

ps. måste tacka Elsas föräldrar som väntade med att fotografera henne tills hon kom i lustgasfasen, min favorit fas. ds

Smallpigart på och

Tags: , , , ,

ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht ljust och fräscht
Button wedding

25 February 2012
Ljus och en vinterbukett

Jag är beroende. Min pappa vill nog hävda att det går i arv medan jag tror att jag utvecklat mitt missbruk på äldre dagar. Det går inte en dag utan att jag tänder på. Har till och med gått på flaskorna med lampolja. Är så svårt att prata om det här men nu känner jag att det är dags att lägga korten på bordet. Ni måste få hela sanningen för att förstå. Hej, mitt namn är Anna och jag är ljusmissbrukare.

Jag kan bara inte gå in på IKEA utan att komma ut med en vagn med ljus. Värst är det när jag går på NK och hittar doftljus, fina, dyra, underbara doftljus. Kan längta mig blodig efter att få komma hem och tända på. Brukar vädjande fråga Henrik “behöver vi inte lite ljus hem?”. Snäll som han är så får jag oftast köpa. Och idag ska jag få göra just det. Köpa nya ljus. Och så klart hänga med min man och försöka ta igen lite kvalitetstid efter en intensiv fotovecka. Men viktigast, köpa ljus. Lyxljus från NK.

Och på tal om ljus. Fotograferade ett bröllop förra helgen med underbart ljusgrått vinterljus. Fick massor av godbitar med mig hem men eftersom bröllopet är lite hemligt kan jag tyvärr bara visa några detaljer. Och håll med, visst är det vackert med den där svarta blomman i brudbuketten. Vet inte vad den heter men jag drömmer lite om en hel bukett men bara den och lite spets, snyggt! Den här buketten tror jag kommer från Makalösa blommor på Sveavägen.

Smallpigart på och

Tags: , , , , , ,

Ljus och en vinterbukett