Så lilla Tjorven, fröken stop-it, min partner-in-crime min älskade Alma. Vad stor du har blivit. 2 år idag. Jag har lärt dig så mycket hyss men det var din mamma som lärde dig att säga bajskorv.

Jag tycker om när du sträcker upp armarna mot mig, tittar med vädjande ögon och jag får bära dig flera kilometer. Jag tycker om att ge dig chips till lunch. Jag tycker om när du härmar allt jag säger. Jag tycker om dig så mycket att jag får en klump i halsen. Grattis min Tjorvas på 2-års dagen, va stor du har blivit!

Smallpigart på Facebook och Twitter

Så här blir det alltid. Så fort jag sitter och letar låtar på Spotify så får jag storhetsvansinne och fantiserar om min framtida musik karriär. Och jag som är tondöv och allt. Ja, ja, drömmen måste man :-D

Om jag ändå ska spinna vidare på det här med musik. Föreställ er det här lilla tjejen på scen, Soraya på världsturné. Kan verkligen se henne dansa och sjunga brallorna av alla, i en dimma av rök och med en röst som får alla att gråta, åter igen på ett bra sätt. Eller så får hon bara fortsätta att skratta. Den ungen kan nämligen inget annat. Soraya den skrattande bäbisen. (Finns det inte en film som heter så?) I alla fall, härlig unge,  kom ihåg vart ni såg henne först!

Smallpigart på Facebook och Twitter

1. KROPPSLIGT: I går promenerade jag ner mot torget i Sälen, solen sken och folk satt uppklistrade med solglasögon mot alla husfasader. Jag kände mig ap-cool, typ lite ungdomlig med min snowboard outfit, färgglada solglasögon, snygg kille i handen och med en skuttande gångstil. Och från ingenstans uppenbarade sig en stor isfläck, jag försökte parera med hela kroppen, armarna gick som en elvisp och benen sprang i luften som i en tecknad film. Min snygga kille i handen drog till och jag låg plötsligt horisontellt med isfläcken. Så klart skuttade jag upp lite oberörd och gick vidare. Inget konstigt så långt, men i mina försök att upprätthålla min coola heder så hade jag lyckats sträcka mig kraftigt i vänster arm i samband med min elvisps-dans, kroppen är inte som förr helt enkelt.
2. SPRÅKET: Jag använder ord som vilken vacker bit (låt), vart har du köpt den där blusen, glöm inte småbyxorna, gudars skymning, vilket kalas vi hamnat på, nej om man skulle tänka på refrängen, osv.
3. KÄNSLOMÄSSIGT: Jag har blivit en gråtare, jag gråter när jag blir glad, när jag blir nervös, när jag blir ledsen. Jag gråter av fina ord, tv-program, stämningsfulla bitar och av överraskningar. Det sistnämnda kan nog alla härliga vänner och familj intyga som fanns med på överraskningsfesten i lördags. Oj vilken kväll, den förtjänar sitt eget inlägg.

Så kontentan är att jag blir äldre. Hela 30 år idag. Och jag älskar det. Det är fantastiskt att vara 30-år. Jag lär mig nya saker varje dag och älskar livet mer än någonsin. Jag är tacksam över att jag kan leva min dröm. Att jag blir tryggare och tryggare för varje år. Jag kan varmt rekommendera 30-år till all er som tvivlar och är oroliga över hängbröst, rynkor och andra åldrings symtom. Jag märker inte av något sånt alls ;-)

Och resten av dagen kommer jag spendera med hundspann, spa och njuta av solen i Sälen med mina coola solglasögon ;-) Och just ja, tack för alla grattishälsningar det värmer! Till sist, jag hoppas ni härdar ut och orkar fortsätter följa min fotograf resa minst 30 år till! Kramar från en lycklig Anna

Smallpigart på Facebook och Twitter

Ni förstår säkert vilket trauma jag gått igenom. Ett ek-trauma som höll mig bunden i ett mellanbrunt tillstånd under åratal. Och flera år senare lider jag fortfarande av ek-allergi och får andningsbesvär av ekfanér… just nu måste jag överdosera ljust och fräscht till den milda grad att Henrik bara får bära vita kläder hemma så han smälter in bland min ljusa industriella inredning ;-)

Så till alla er där ute som fortfarande lider av ek-trauma, här kommer något riktigt ljust och fräscht. Busiga Elsa. Kolla på flickans ögon, underbara, ska skriva upp Elsas ögon på min lista “saker-som-mitt-öfödda-barn-ska-ha”.

ps. måste tacka Elsas föräldrar som väntade med att fotografera henne tills hon kom i lustgasfasen, min favorit fas. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Jag kan bara inte gå in på IKEA utan att komma ut med en vagn med ljus. Värst är det när jag går på NK och hittar doftljus, fina, dyra, underbara doftljus. Kan längta mig blodig efter att få komma hem och tända på. Brukar vädjande fråga Henrik “behöver vi inte lite ljus hem?”. Snäll som han är så får jag oftast köpa. Och idag ska jag få göra just det. Köpa nya ljus. Och så klart hänga med min man och försöka ta igen lite kvalitetstid efter en intensiv fotovecka. Men viktigast, köpa ljus. Lyxljus från NK.

Och på tal om ljus. Fotograferade ett bröllop förra helgen med underbart ljusgrått vinterljus. Fick massor av godbitar med mig hem men eftersom bröllopet är lite hemligt kan jag tyvärr bara visa några detaljer. Och håll med, visst är det vackert med den där svarta blomman i brudbuketten. Vet inte vad den heter men jag drömmer lite om en hel bukett men bara den och lite spets, snyggt! Den här buketten tror jag kommer från Makalösa blommor på Sveavägen.

Smallpigart på Facebook och Twitter

Mitt bästa tips till Kristofer (som var den svaga för kylan) var att tänka på Thailand. Han såg jätte arg ut när jag sa så, förstår inte alls… Thailand är ju jätte varmt?!? Den andra löneförmånen kom när Kristofer och Erika skulle värma upp sig inför vigseln. Har aldrig sett en man krama ett element så hårt…

Oj, oj, oj kanske ni som bokat mig nu tänker. Lugn, jag har fått utlopp för mina sadistiska drag för 1 år framöver :-D

ps. Kristofer du kanske tycker att jag framställer dig som den svaga som inte klarar kyla. Men det jag menar är bara att du fryser lätt när det är minusgrader och du saknar jacka ;-). ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Och med tanke på mitt något labila tårflöde idag så började det även klumpa sig i halsen lite när jag tittade på kvinnan som dök upp under fotograferingen på Karin & Dennis bröllop. En lite udda tant som hade halva sitt bohag i kassar och som för allt i världen ville stå med och titta. Jag fick för mig att hon inte hade någon, gick runt ensam med sina påsar i kylan och försökte uppleva kärlek genom att titta på Karin & Dennis. Äsch, det är nog bara en sån där söndag när man gråter åt allt vackert och allt hemskt. Med det sagt så tänker jag bryta tårflödet genom att titta på Kontoret med Ove Sundberg och så klart förbereda lite inför träffen med alla fotografer i  morgon.

ps. måste passa på att tacka Elin Branhammar (en bloggläsare och fotograf som kontaktade mig och ville hänga på) för all bärhjälp och glada tillrop under fotograferingen. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Livet har inga begränsningar, så varför skapa dem? Och varför tar jag upp detta. Jag säger nyårslöfte. 2012 ska vara utan begränsningar.  Inga projekt och inga idéer är för stora eller för små. Jag kommer sträva efter att tänka utanför ramen (alltså inte fotoramen utan mer ramen för vad bröllopsbilder ska innehålla). Med glädje, mod och drivkraft kommer jag ge mina kunder gränslösa bilder av livet, tadaaaaa!!!

Men innan vi blickar framåt vill jag summera året. Året som blandats av lyckorus och tårar. En förlust av en fantastiskt vacker människa som några veckor innan olyckan strålade av kärlek på sin bröllopsdag. Bilderna från bröllopet har fått en ny betydelse. Och en brudgum som aldrig hann uppleva sitt eget bröllop. Båda lika älskade. Båda lika saknade. Det går inte en dag utan att jag tänker på er. Och det påminner mig varje dag om att livet är vardagen och vardagen ska levas fullt ut oavsett. Och min vardag är bland annat mina fina brudpar :-) Jag skulle kunna skriva metervis med lovord om er alla men då blir jag en sån där hippie som sprider kärlek till höger och vänster ;-) Men er kärlek, att få fånga den och veta att den finns där oavsett vad som händer. Det lyckoruset överträffar allt.

SIST men inte minst. Världens största tack till er alla som läser. Era kommentarer, och bara det faktum att jag vet att det faktiskt är en hel del folk här inne, motiverar mig till att bli en bättre och mer gränslös fotograf. Kärlek och gott nytt år på er alla fina tokstollar :-D

Låten till bilderna var jag bara tvungen att sno från Lisa&Simons vigsel, årets låt i mina ögon (ehhh öron) :-D

Smallpigart på Facebook och Twitter

]]> http://smallpigart.se/blog/wedding/no-limit-syndrom/feed/ 14 http://smallpigart.se/blog/family/du-nagon/ http://smallpigart.se/blog/family/du-nagon/#comments Fri, 23 Dec 2011 12:22:36 +0000 Anna Roström http://smallpigart.se/?p=9390 I morgon är det någon som sitter ensam. I morgon är det någon som dricker för mycket. I morgon är det någon som blir slagen. I morgon är det någon som gråter av saknad. I morgon är det någon som inte hinner öppna alla paket. I morgon är det någon som solar i Thailand. I morgon är det någon som träffar tomten för första gången. I morgon är det någon som får träffa sina barn. I morgon är det någon som inte får träffa sina föräldrar. I morgon är det någon som dör. I morgon är det någon som föds. I morgon är det någon som dansar runt granen. I morgon är det någon som friar. I morgon är det någon som tar sitt liv. I morgon är det jul i Sverige.

Du någon. Om du är lycklig, stanna upp och njut. Om du har någon att älska, gör det mycket. Om du saknar någon, tillåt dig minnas och älska igen. Om du är ensam, min dörr står öppen…

Julen för med sig mycket. Jag vet att jag är lyckligt lottad som kommer fira en jul med familjen. Jag vet också att flera kommer fira utan familj. Nästa år kan det se annorlunda ut för dig, för mig, för alla… Man måste leva nu och med det man har. Så gör det.

Istället för att skicka ut julkort i år till alla mina kunder så har jag skänkt pengar till Stockholms Stadsmission så att 2 982 Stockholmare ska få jul igen.

Chole and Charlie, adorable little twins, I know that you will meet Santa for the first time, open christmas presents and give your parents a lot of love and laughter. I wish you a merry, merry christmas, see you at the wedding next year :-D (sorry about my swenglish ;-)

Smallpigart på Facebook och Twitter

Fas medvetslös: ditt barn är nyfött och sover/äter mest (1-14 dagar), man kan göra vad man vill med bäbisen, lägga den i kastruller, korgar, lådor, you name it, när den väl sover så är den helt din! Bäbisen ser så där härligt nyfödd ut, kroppen kan ligga i konstiga ställningar och är väldigt tacksam att fotografera.

Fas karatefull: ditt barn kontrollera varken ögon eller kroppsdelar, det viftas lite med armarna men huvudet hänger mest. Svår fas att fotografera eftersom barnet inte kan lyfta huvudet och titta på dig utan mest hänger med.

Fas lustgas: ditt barn skrattar åt allt, håller upp huvudet när det ligger på magen, kanske även kan sitta med lite stöd. Man börjar även se lite härliga personlighetsdrag. Bra, bra, bra fotograferingsfas.

Fas salongsberusad: ditt barn vinglar runt, börjat gå men ramlar kanske lite, dansar till musik. Går att få på vilka kläder du vill utan bråk. Här kan allt hända, riktigt skojj att fotografera.

Fas jag bestämmer: ditt barn bestämmer, du mutar med glass, springer efter, lyfter tillbaka. Blir oftast mycket skratt och många tårar, som livet är mest. Enklas att fotografera dessa barn ute där man kan följa dem lite på deras villkor och få lite bilder tillsammans med hela familjen. Gillar verkligen den här fasen eftersom man aldrig vet vad som kommer hända.

Så nu kan ni lista ut när ni ska fotografera era barn. Alla dagar utom under fas karatefull ;-) Men oavsett vilken fas ni väljer så kan jag lova att bilderna kommer bli härliga minnen. Sen fattar jag att det inte är alltid man tänker på fotografering, eller för den delen har pengarna, under sin föräldraledighet. Ett tips, önska er en fin julklapp, fram till och med torsdag kan man nämligen köpa presentkort på porträttfotografering. Info om presentkorten finns här men tveka inte att kontakta mig om ni undrar något kring leverans innan jul osv…

Och till till sist, kan ni lista ut under vilken fas bilderna på den här härliga lilla tjejen är tagna :-D

Smallpigart på Facebook och Twitter