SmallpigArt Photography bröllopsfotograf Stockholm Sverige / Wedding photographer Stockholm Sweden » Bröllopsfotograf Stockholm

No limit syndrom

Anna Roström — Fri, 30 Dec 2011 23:14:37 +0000

Med risk för att ni klassar mig som galen så tänker jag berätta om en sjuk grej som alltid händer på natten. Jag drömmer… WTF, helt crazy!!! Men det är inte själva drömmarna utan det är innehållet som är lite skumt. Jag drömmer alltid att jag är hjälte. Hur jag kastar mig framför tåg och räddar små barn, slår rekord och hamnar i tidningen. Ofta handlar det om att jag gör något rätt vanligt med så sjukt bra att alla tappar hakan. Exempelvis hur jag plötsligt börjar nynna på tunnelbanan och alla i vagnen vänder sig om och bara gråter hejdlöst av min fina stämma (OBS i verkliga livet är jag tondöv). Jag får sen åka på världsturné och måste boka om en del fotograferingar men annars är allt som vanligt… Min analys är att jag i drömmarna lider av no-limit-syndromet, dvs att jag inte har några begränsningar. Eller så är jag bara lite egocentrisk och galen ;-)

Livet har inga begränsningar, så varför skapa dem? Och varför tar jag upp detta. Jag säger nyårslöfte. 2012 ska vara utan begränsningar. Inga projekt och inga idéer är för stora eller för små. Jag kommer sträva efter att tänka utanför ramen (alltså inte fotoramen utan mer ramen för vad bröllopsbilder ska innehålla). Med glädje, mod och drivkraft kommer jag ge mina kunder gränslösa bilder av livet, tadaaaaa!!!

Men innan vi blickar framåt vill jag summera året. Året som blandats av lyckorus och tårar. En förlust av en fantastiskt vacker människa som några veckor innan olyckan strålade av kärlek på sin bröllopsdag. Bilderna från bröllopet har fått en ny betydelse. Och en brudgum som aldrig hann uppleva sitt eget bröllop. Båda lika älskade. Båda lika saknade. Det går inte en dag utan att jag tänker på er. Och det påminner mig varje dag om att livet är vardagen och vardagen ska levas fullt ut oavsett. Och min vardag är bland annat mina fina brudpar :-) Jag skulle kunna skriva metervis med lovord om er alla men då blir jag en sån där hippie som sprider kärlek till höger och vänster ;-) Men er kärlek, att få fånga den och veta att den finns där oavsett vad som händer. Det lyckoruset överträffar allt.

SIST men inte minst. Världens största tack till er alla som läser. Era kommentarer, och bara det faktum att jag vet att det faktiskt är en hel del folk här inne, motiverar mig till att bli en bättre och mer gränslös fotograf. Kärlek och gott nytt år på er alla fina tokstollar :-D

Låten till bilderna var jag bara tvungen att sno från Lisa&Simons vigsel, årets låt i mina ögon (ehhh öron) :-D

Smallpigart på Facebook och Twitter

lek och Villa Pauli

Anna Roström — Tue, 23 Aug 2011 12:15:40 +0000

Ok nu ska vi leka en lek, pest eller kolera, du måste välja 1. Att resten av ditt liv gå runt med en lång, sträv kotunga som hänger ut från munnen ELLER 2. Att resten av ditt liv svara alla som pratar med dig med ordet ” muuuuuuuuu”. Jag vet vad jag skulle välja. Alla som har haft kontakt med kor på något vis vet att deras tunga är sjukt låååång och otymplig, det skulle helt enkelt inte fungera i min vardag. Att slicka sig runt munnen skulle i princip orsaka en sminkbortagning och hårtvätt på samma gång. Nej fy, det går inte alls. Det kanske är ytligt men handen på hjärtat, hur många vill egentligen gå runt och känna sig obekväm? De flest vill trivas med sitt yttre, även jag ;-)

Varför tar jag upp det här kanske ni undrar, det undrar jag med… Från början trodde jag nämligen att jag kunde dra en parallell mellan kotungan och Adriana/Johan. Men jag får inte riktigt till det… Inte alls faktisk! Det jag ville säga egentligen var att det var sjukt roligt (och lätt ) att fotografera Adriana&Johan. Vilket samspel de hade, Carina Heed (fotograf från min hemstad Ludvika som hängde på mig för dagen) kan nog också intyga det. Och ingen kotunga (tjohoooo nu fick jag in kotungan i historien) hade kunnat få Adriana & Johan att sluta stråla på bröllopet. Vigseln på urmysiga Djursholms kapell, festen på Villa Pauli (vilken mat de har fått, fick smaka huvudrätten, sååååå gott) och eftermiddagsporträtten i härligt ljus fick mig att hoppa upp och ner under dagen. Och när jag lämnade i skymningen så kändes det på nått vis som om jag kunde ha fotograferat några timmar till, måste ha varit tack vare all hjälp jag fick av Carina med väskor, kameror och min kotunga ;-) mohaaaa va dålig humor jag har, skrattar nämligen lite för mig själv när jag föreställer mig själv med kotunga….

Smallpigart på Facebook och Twitter

Smådalarö gård får Liv

Anna Roström — Thu, 11 Aug 2011 18:17:25 +0000

Jag har nog glömt att fråga Anna och Stefan om de kommer heta Liv eller Krispinsson nu när de är gifta, tror att Herman och Harry heter Liv så då kanske det blir Anna som får byta ;-)… Just det där med efternamn kan vara lite klurigt, man sitter och vänder och vrider. Ska vi ta mitt eller ditt, den som har mest unikt namn eller den som gråter mest? Vi byter till något helt nytt, så båda får byta. Finns ju så många fina efternamn man kan ta, tänk att heta Sten Hård eller varför inte Ann Ahl, hehehe (dålig humor, jag vet). Men det är faktiskt inte så lätt när man sitter där och ska komma på något. Man vill ju inte ta något helt knasigt heller. Min fantasi sträckte sig till att ta gårdsnamnet där jag växte upp (Kullertorp). Men när jag presenterade det för Henrik och sa namnet högt, Anna Kullertorp så lät det lite för mycket fäbojäntan…

Det fick bli Roström, som jag gillar massor nu, men när jag skulle byta hade jag lite separationsångest från Lundberg. Första månaderna gick jag runt och sa “Anna Roström eller jag heter egentligen Lundberg, eller jag heter ju Roström men jag är egentligen Lundberg”. Ni förstår hur larvigt det blev. Så jag gjorde slut med Lundberg och blev ihop med Roström. Jag och Lundberg är dock fortfarande kompisar, ibland säger pappa Anna Lundberg och det känns också helt rätt, lika rätt som Roström.

Nu blev det inte så mycket sagt om Stefan och Anna men jag kan säga att de är två helt underbart sköna människor (för att inte tala om Herman och Harry) som jag verkligen hoppas få träffa snart igen. Istället för att presentera dem med ord så visar jag bilderna och hoppas att ni som INTE känner dem lär känna dem lite mer och ni som känner dem ser att det är Anna och Stefan, precis som de var den där underbart soliga lördagen på Smådalarö Gård.

Smallpigart på Facebook och Twitter

Tålamod

Anna Roström — Fri, 05 Aug 2011 16:39:15 +0000

Nej nu får det va nog, snälla kroppen sluta bråka med mig, jag har inte riktigt tid att vara sjuk! Du brukar ju vara rätt trevlig annars, typ hyfsat stark (kan bära två kameror iaf), pigg (nej inte gris) och lätt att ha att göra med. En kropp som ställer upp med andra ord. Men nu har den sagt att den vill vila i några dagar och eftersom jag bara är hjärnan i denna kropp så kommer jag inte vinna kampen om jag skulle vägra kroppens önskan… Vill inte risker att bli utan kropp, om den får för sig att sparka ut mig, så det är bäst jag lyder. Så hoppas ni kan ha tålamod med att bilderna dröjer, vet att många av er är nyfikna men jag lovar de kommer när kroppen fått sin vilja igenom…

Till dess får ni titta på störtsköna Nick och Kajsa, deras bilder kommer också snart….

ps. Vill ni följa kroppens resa från sjuk till frisk, typ som en dokumentärfilm, så finns kroppen (och hjärnan) på FB. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

På toppen av Konserthuset

Anna Roström — Fri, 08 Jul 2011 22:00:15 +0000

Stockholm är bra vackert, speciellt när man ser staden från ovan. När man kommer upp på taket av Konserthuset känner man sig lite som en fet liten gubbe med hängslen och propeller på ryggen. Medan jag flög runt där uppe så stod Sanna & Johan och lutade sig mot räcket. Jag får alltid en konstig tvångstanke att gå fram och knuffa folk som står och lutar sig sådär. Så jag gjorde det. Jag tog sats och knuffade mitt hårdaste och oj va de flög, Johan sprattlade och Sanna skrek. Och så klart ångrade jag mig direkt, och så klart var det bara i mitt huvud som jag gjorde så… Men visst är det sjukt att man får lust att knuffa någon som står och lutar sig ut, jag är ju inte ond eller så, bara lite galen, men på ett snällt sätt!

På tal om Konserthuset, Sanna & Johan är nog de enda som haft sitt bröllop i Konserthuset. Jag hade tyvärr inte möjlighet att stanna men jag är helt övertygad att det blev en fest utan dess like. Ett riktigt innerstadsbröllop med storslagen lokal, minst sagt!

ps. Jag har upptäckt att jag alltid skriver ps. ds

ps2. Idag ska jag få vara hockeystjärna igen och plåta Anna & Stefans bröllop, pass, pass. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Hatten av

Anna Roström — Thu, 16 Jun 2011 08:11:32 +0000

Ni killar har inte alltid så mycket krims-krams att hänga på er när ni ska vara fina utan ni får förlita er på klockor, skärp, skor, strumpor, hängslen, fluga, ok det fanns rätt mycket ändå för att piffa upp kostymen :-D men vi kan säga att det inte finns så mycket så mitt inlägg får någon bäring… Inlägget är nämligen ett hatt-inlägg, fler hattar på! Hatt är bra, ehhhh, f-n kommer inte på nå bra saker med hatt just nu (varför skulle jag skriva om hattar) jo just ja, hattar är roliga, praktiska (om det regnar exempelvis). Äsch, kort och gott, det är skit snyggt med hatt PUNKT. Alla hade hatt på mitt & Henriks bröllop PUNKT. Jag älskar hattar PUNKT.

Därför måste jag ge Torfinn & Karin, som gled upp inför provfotograferingen som ur en gammal film, hatten av. Torfinn plockade nämligen fram en hatt under provfotograferingen och jag höll på att hoppa sönder betongen av glädje (på ett väldigt sofistikerat och svenskt sätt måste tilläggas). Men gud va fint det är, mer hatt åt folket!

Smallpigart på Facebook och Twitter

18 h senare

Anna Roström — Mon, 13 Jun 2011 19:57:28 +0000

Jag känner inte min rumpa (tänk att jag säger det på dalmål), den har liksom domnat bort och när jag försöker resa mig så är det som myror som kryper ner i låren. Så går det Anna, så går det när man får för sig att sitta 18 h i sträck och bearbeta bilder… När jag får en minut över så ska jag ta mig ett snack med den där Anna förresten, galen kvinna att fotografera! Tror nog Karin (Lönnbackafotograferna) fick en chock i lördags när hon var med och assade mig, klick, klick, klick.

Men jag gjorde det för en god sak iaf, för Danne, Jossan och min favorit Juni! Juni är coolast av alla, fotograferade henne när hon var pytte, pytte liten. Ok, jag gillar Danne & Jossan “rätt” mycket också, avslappnade, nära till skratt, varma (i lördags var de extra varma, ca 30 grader, ooooooo svett). Men satan va de jobbade på i värmen, jag hade själv svårt att inte rinna bort! Till och med Fjärilshuset kändes svalt i förhållande till värmen… I vilket fall, Jossan & Danne, jag är så glada att ni hittade mig, skulle inte kunna tänkt mig några bättre att svettas med än er :-) Här kommer ett litet smakprov från dagen, om 18 h till kanske jag kan skicka ALLA bilder ;-)

Smallpigart på Facebook och Twitter

Hockeystjärnan Anna

Anna Roström — Wed, 08 Jun 2011 16:24:38 +0000

Under min barndom så var jag värsta hockeyproffset= jag var med i ett hockeylag i Ludvika. Min storebror spelade nämligen och jag ville hänga med honom… Jag spelade inte så mycket egentligen men jag var med i flera år, hade hockeyskydd (och pungskydd som killarna) jag tycket mest om att åka runt, vinka till publiken och slå med klubban i isen hårt och säga “pass-pass”. Ibland åkte jag runt och gjorde konster vid motståndarens målvaktsbur. Killarna blev skitsura för tydligen fanns det någon regel som sa att man inte fick åka över när jag stod där helt fri?!?

Efter några år slutade jag spela (till mina lagkamraters glädje). Men än idag, när jag ska skryta, så brukar hockeyn komma upp och då droppar jag alltid att jag har spelat med Jonas Frögren (han var nog en av dem som inte uppskattade min dans/pass-pass vid motståndarmålet. Och jag brukar även säga att jag lyckades ta pucken från Jonas Frögren en gång när vi var typ 8-10 år (men det kan vara så att jag drömt det också)…

I alla fall, Stefan Liv (som också är en väldigt duktig hockeyspelare men som kanske inte håller min nivå ;-) ska gifta sig. Stefan och Anna var därför uppe i Stockholm för några veckor sen för att göra sista förberedelserna och även ta provbilder inför bröllopet. Vi sprang runt i Vasaparken, hoppade och lekte så svetten rann (men inte på mig för jag är så vältränad så min kropp svettas aldrig ;-) Efter passet i Vasaparken så måste jag ändå säga att coolare föräldrar än Anna&Stefan får man leta efter, pojkarna flög nog åt alla håll och var helt oberörda av kameran (en dröm!!!) Och jag är helt säker på att bröllopet i sommar kommer bli lika härligt om inte 10 gånger bättre (jag ska bara träna lite mer löpning innan)…

ps. När jag och Henrik skaffar barn vill jag har lika söta pojkar som Anna & Stefan, alltså om man får önska. Förresten kolla noga så ser ni att en av dem är en kopia av Stefan och den andra av Anna! ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Hårda magar

Anna Roström — Fri, 20 May 2011 22:01:59 +0000

nej, nej, nej, inte hårda magar på det viset utan på morfar-har-tjock-kulmage-viset. Jag vet att det inte hör hit MEN jag har verkligen funderat på det här. Hur kommer det sig att en del gubbar får typ gravid-hård mage när de blir tjocka och en del får mjukis-mage? Min morfar hade gravid-hård-kulmage, alltså jätte hård och rund. Jag älskade att klappa på morfars mage. En gång i sommarstugan fick jag för mig att det var en bäbis där inne försökte stångar morfar i magen för att få ut den. Jag minns att jag tog sats och sprang as-fort samtidigt som jag böjde ner huvudet och blundade, bonk… Det kom ingen bäbis.

Men som sagt, det hör inte hit, men intressant är det iaf ;-) Så från kul-mage till bröllop, idag smäller det! Caroline och Mickes bröllop på Lidingö, är laddad till tänderna. Jag ska hoppa, stångas och fotografera :-D tillsammans med Stockholms sjukaste (sjuk på ett bra sätt alltså) Lina Lindberg Kuijl…

Galabröllop med guldkant

Anna Roström — Tue, 01 Mar 2011 14:18:43 +0000

Tove och Kilian kontaktade mig första gången i samband med bröllopstävlingen jag hade i början av året. Tyvärr så vann de inte hela kalaset. De kom på en hedrande 2:a plats, nej lägg av nu Anna, vad är hedrande med att vara 2:a i en sån tävling. Typ du vann nästan bröllopspriser för 60.000 sek, bara nästan, men kul att du var med ändå ;-)

Så när Tove ringde mig någon vecka efter att tävlingen avslutats och ville boka mig, Anna the fantastic pig (oki hon sa inte direkt så, men nästan ;-) blev jag sjävklart jätte glad! Hade inte väntat mig det. Och även fast jag vet att Tove och Kilian gärna hade tagit hem första platsen så kunde det inte blivit bättre för min del ;-) Jag fick fotografera både 1:an och 2:an i tävlingen som jag ville, underbart!

ps. För er som undrar så är alla bröllops bilder tagna på Nobis i Stockholm, stort tack till Nobis!. ds