Och för att köra på i samma gravid anda har jag börjat göra back-up och sortera Camilla & Martins gravidbilder. Och vad kan då vara mer passande, så här på den internationella gravid söndagen, än att bjuda på ett smakprov från gravidplåtningen. Håll till godo mina vänner.

Smallpigart på Facebook och Twitter

I alla fall, det jag har funderat på är ödet. Stort Anna. Stort. Jag tror nog på fru Öde, eller fru Lycka. Hon är nämligen min bästa kompis, om det dyker upp något problem så kommer hon och löser det. Det gör att att jag sällan går och oroar mig för saker, det brukar lösa sig, på nått sätt. Och så blev även fallet när jag försökte få till en obefintlig fototid för gravidfotografering i somras. Det bara löste sig med en tid. Och med 3 dagars marginal. Precis, 3 dagar efter fotograferingen så får jag ett underbart MMS att lilla Stella har kommit till världen.

Anna och Johans bröllop var 2010, under tiden har det hunnit bli, morgongåva, provfoto, släkt och familjefoto, gravidfoto och så klart porträtt på lilla Stella. Men innan jag visar underbara Stella (finns ett litet smakprov här) så kommer några smakprov från gravidfotograferingen i somras. När ni kollar på bilderna, tänkt 3 dagar. Och tänkt hur fint det kan vara när en höggravid gör hoppsan-steg bland fästingar och gräs på Ekerö :-D

Smallpigart på Facebook och Twitter

En helt vanlig natt efter att jag fotograferat gravidbilder :-D Men det var nog inte Ulrikas fel att jag började drömma panikdrömmar om barn och förvaring. Ulrika var klockren, och vilken kropp! Hon fick hoppa, ligga, rulla och bli inlindad i flaggor, allt för konsten :-) Nämnde jag att hon är gravid medan hon gjorde allt detta? Just ja, Ulrika, om det visar sig vara fler bäbisar i magen så kan jag tipsa om vart du kan stoppa alla när de kommer ut ;-)

ps. Ulrika har varit utomlands för er som undrar om man blir så här brun av att vara gravid. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Jag vet inte hur ni andra gör när ni väljer hur/vad ni ska fotografera men jag brukar fråga mig “gillar jag det här för att ANDRA gillar det eller för att JAG tycker om det?”. En positiv effekt av frågan/valet är motivationen, inspirationen och glädje kring att göra de uppdrag jag tror på och VILL göra. Och det tror jag alla vinner på, kund och företag. Men det är svårt att säga “nej tack, jag tror inte att jag passar för ert uppdrag”, det kan lätt låta lite drygt och som om man försöker göra sig speciell på något vis. Seddu-Anna-the-pink-princess gör bara det som passar henne. Men det behöver inte låta drygt utan mer respektfullt, “ditt uppdrag är så viktigt och jag tror inte jag är rätt val för er för att få bäst resultat”. För vi måste passar vi ihop, uppdraget och jag! Och jag menar inte att man ska tacka nej till allt som inte är 120% perfekt, men ställ dig frågan iaf, vill jag göra det här/kommer jag kunna ta den typen av bilder jag gillar under uppdragets gång?

Med det vill jag säga, tackelitack kära fotogud!!! För att det finns människor som anlitar mig att ta Anna-bilder, bilder som jag tycker om att fotografera. Och det är ju där jag vill vara, att jag blir vald/anlitad för mina bilder, inte för mitt tjocka hår och mitt organiserade skrivbord ;-)

ps. Bilden ni ser är as-snygga Ulrika vars gravidbilder jag plåta nyligen, behöver jag säga att det kommer mera? .ds
Smallpigart på Facebook och Twitter

När Bambi nu är hedrad så tänkte jag hedra Linnéa ett tag, nej jag ska inte köra över henne! Tänkte bara hedra Kungsholmens härligaste frisör, Linnéa the as-snygga-gravidisen, som tillsammans med sin mamma äger och arbetar (när hon inte föder barn) på Salong Blå Butiken. I bilen på väg till fotograferingen berättade Linnéa om allt nytt som har hänt och som ska hända i salongen och jag blir helt varm i hjärtat av att höra drivet hon har (hohoho, kvinnor kan ;-). Jag ser verkligen fram emot att se salongen och Linnéa växa (alltså Linnéas mage inte hela hon)…

Smallpigart på Facebook och Twitter

MEN jag får det aldrig att kännas riktigt så,  jag kan verkligen inte göra det på ett naturligt sätt utan att känna mig tillgjord. Och det är inte det att jag inte försöker, tro mig, det gör jag!  Till den milda grad att jag får avbryta sången för min falska sångröst förstör låten. När det händer, att jag får avbryta, brukar jag dämpa mig och testa att sjunga lite ljuvt och med fin röst men då hör man ju ännu mer hur falskt det låter. Så då tystnar jag helt och diggar med huvudet lite tufft istället. Jag måste kanske inse, jag är helt enkelt ingen sångfågel. Jag vill vara det, en riktig cool sångfågel som kan trollbina varje människa med min röst. Så avis på alla som kan sjunga!!!

Berättade det här för Marie och Andreas innan fotograferingen, alltså om mina sång-problem, och det visade sig att Marie också hade svårt att sjunga när folk är med, jag säger då det, gud va skönt att vi är fler med denna folksjukdom ;-)Kanske inte behöver känna mig så dum då när jag väljer att nynnar/gör trumpetljud med munnen och nickar lite lagomt svenskt till musiken i fortsättningen. Det är ju för musikens skull jag gör det, så man ska höra den!

Men Marie är ingen normal kund, Marie är min barndomsvän. Hon är trygghet, ovillkorlig vänskap, skratt, sjuka upptåg, minnen och snart mamma. Mamma-Marie, så overkligt men ändå så självklart! Längtar efter att hålla lilla Krippe/Meze så det gör ont i lederna!

Och Andreas, jag har inte glömt dig ;-) Bilderna med dig och Marie kommer i nästa inlägg. Blev så många att jag var tvungen att dela upp det. Och du säg åt Marie att du inte alls är en “blinkare” har max en handfull blinkbilder, vilket klassas som normalt blink beteende ;-)

Lina sa till mig att jag fick fria händer till fotograferingen av magen och då hände något, som vanligt. Började spinna loss om gardiner, motljus, hästar och varm choklad, vet inte om allt kom med på slutet med här är i alla fall resultatet :-)

About one year ago I photographed Lina and Willes wedding at Drottningholms slott, I don´t know why but we always end up making bad jokes, really bad jokes. Must be bad humor ;-) Anyways here are som pics of what happend after the wedding ;-)

Men allvarligt, om jag skulle få välja en familj i framtiden vill jag att jag och Henrik ska va så här. En familj man blir glad av!

Straight hair is boring, in my next life I´m getting curly big hair. Or if I can´t get it my self I might adopt this family :-)