Jag tror Camilla&Martin kan hålla med mig. Deras hus i Jönköping är nämligen ingen villa, det är ett hus av magi. Bilderna på poolen som nästan vickar över kanten till Vättern. Jag tror deras bäbis kommer trivas bra där. Och nästa gång det är fotografering kanske jag får ta mig till Jönköping. Camilla & Martin hade nämligen åkt hela vägen till Stockholm för den här gravidfotograferingen. Så häftigt!

ps. stort tack till Tilde som fixade hår och smink på Camilla, du är verkligen bäst. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Tro nu inte att jag är uppväxt i närheten av det jag älskar idag, tvärtom, jag har haft min tid av dala-mygg (som suger blod om det vore deras sista måltid). Gräs i sängen från barfota spring. Regniga nätter i tält. Men nu är jag vuxen och får välja och då väljer jag lyx inne natur ute. Men ändå, trots att jag fått sova i sovsäck i två dagar nu så måste jag erkänna att det var rätt underbart att vara iväg på konferens med nätverkstjejerna i weddingphotographers.se ute i skärgården. Visst jag luktar sommarstuga och har inte duschat på två dagar men det var lite värt det med det lyxiga sällskapet.

Så kortfattat, jag är mer lyx och fluffade kuddar. Ungefär som Joline, tjejen med namnet som får mig att längta efter barn och ögonen som skriker “jag förstår dig Anna, jag gillar inte heller sovsäckar”. Tack Joline för att du ser till att vi som uppskattar flummiga kuddar och lyx inte dör ut utan kan fortsätta härska i generationer. Och tack för att du gjorde mitt jobb så lätt när vi sågs sist, söta trollunge!
Smallpigart på Facebook och Twitter

Ja just ja, bröllopet var hemligt, Håkon och Siv Anita drog från barn, familj och vänner i Norge och gifte sig i lönndom (älskar det ordet). Vigseln på Norska ambassaden och sen checkade de in på Skeppsholmen och fick springa runt min kamera i en timme. Och här är resultatet, får jag presentera de enda bilderna från Håkon och Siv Anitas bröllopsdag, tadadaaaa…

Smallpigart på Facebook och Twitter

Och för att köra på i samma gravid anda har jag börjat göra back-up och sortera Camilla & Martins gravidbilder. Och vad kan då vara mer passande, så här på den internationella gravid söndagen, än att bjuda på ett smakprov från gravidplåtningen. Håll till godo mina vänner.

Smallpigart på Facebook och Twitter

Så lilla Tjorven, fröken stop-it, min partner-in-crime min älskade Alma. Vad stor du har blivit. 2 år idag. Jag har lärt dig så mycket hyss men det var din mamma som lärde dig att säga bajskorv.

Jag tycker om när du sträcker upp armarna mot mig, tittar med vädjande ögon och jag får bära dig flera kilometer. Jag tycker om att ge dig chips till lunch. Jag tycker om när du härmar allt jag säger. Jag tycker om dig så mycket att jag får en klump i halsen. Grattis min Tjorvas på 2-års dagen, va stor du har blivit!

Smallpigart på Facebook och Twitter

Smallpigart på Facebook och Twitter

Och varför i herrens namn tjatar jag om det här. Jo, så här är det. Jag lyckas vara i Spanien i sisådär några sekunder innan jag såg solen. Samma sol som höll mig varm i 1 vecka, nästan exakt. Samma sol som när jag skulle plåta levererade underbara kvällsstrålar gång på gång utan att retas med att gå i moln då och då. Men galna kvinna tänker ni, det är ju jätte svårt att fotografera i stark sol. Lugn, lugn, jag pratar om den magiska, underbara, mjuka, vackra lilla kvällssolen som lägger sig som en varm hinna över varje bild. Den där guldiga eftermiddags strålen som kommer leta sig igenom kullarna, vinodlingarna och brudklänningen när jag ska fotografera bröllop i Italien i sommar. Ja precis den.

Jag misstänker att om man inte skulle vara lika galen i solen om man bodde där men just nu skulle jag kunna dansa naken för att få den att titta fram. Så för mig står det Spanien-Sverige 1-0.

Äsch jag struntar i dansen och drömma mig istället tillbaka lite genom att titta på den vigaste av alla, vackra, vackra Lina i strålar av guld. Vilken poesi :-D

ps. hatten hittade jag på väg till fotograferingen och köpte den av en tant för 60 kronor, tänk va lite rekvisita kan göra. ds

Smallpigart på Facebook och Twitter

Kort kan jag säga att hon är en galen maskin när det gäller fokus, ISO och snabbhet. Det finns säkert många fotoväst-fotografer som kan ge en faktamässig och fyllig utvärdering av Rutan och hennes syskon men jag tänkte bara gå på min upplevelse av henne och jämföra lite med storebror Gunde (Mark II).

Både Gunde och Rutan är fantastiska kamerahus men något jag uppskattar med Rutan är hennes snabbhet och möjlighet att hitta fokus snabbt när objektet inte står still. Perfekt när du fotograferar människor som rör sig mycket, läs barn. Det finns mängder av fokuspunkter som du kan ställa in och det tog ett tag för mig att hitta vad som passar mig bäst men när jag hittade det så är hon grym. Jag nämnde lite kring förbättrad ISO, ja vad ska jag säga, STOR skillnad. Mörka kyrkor, kom, kom, kom! En annan skillnad som inte har något med tekniken att göra är ljudet, Rutan låter mer digital i slutarljudet om man jämför med Gunde, lite ovant när man fotograferar men efter ett tag så vänjer man sig. Sista delen jag tänkte ta upp är displayen som jag upplever som hästlängder bättre. Större och tydligare. Jag tycker det är skön att snabbt kunna se om man satt skärpan och med Rutan är det inga problem. Men tro nu inte att jag glömt Gunde eller för den delen gamla Gun (5D) som är två väldigt bra hus de med MEN Rutan passar min fotostil ruggigt bra. 2012 kommer bli ett roligt fotoår…

Kortfattat; Bättre ISO, bättre display, bättre/snabbare fokus, annorlunda slutarljud. Och det finns så klart många delar jag måste utforska mer innan jag kan ge er en bättre bild av lilltjejen men kort, jag älskar henne!

Rut (Rutan) Roström
Datum: 120324
Längd: 152 x 116,4 x 76,4 mm (B x H x D)
Vikt: 950 gram

Smallpigart på Facebook och Twitter

När jag ändå är inne på det här med kungligheter så vill jag ta tillfället i akt och presentera Norges egen kronprinsessa. Julia von Smallpigart. Maria och Peters bröllopsbäbis. Norge måste vara stolt!

För er nyfikna. Bilder från Maria&Peters bröllop.

Smallpigart på Facebook och Twitter

Du säger heeeeeej om du springer på en kompis/bekant som du blir glad av. Oftast säger du heeeeeej med lite högre glad röst följt av en kram och du stannar alltid och pratar. Om du däremot exempelvis möter en person som du inte riktigt känner i korridoren på jobbet, det går inte att greja med mobilen eller titta bort på naturligt sätt, då kommer du nicka lite och säga två snabba hejhej. Troligtvis med lite lägre röst och med ett neutralt leende. Om du någon timme senare springer på samma person igen, kanske i hissen, kommer hejhej förvandlas till lite lägre “hejhej” alternativt att du försöker skämta lite att ni måste sluta ses så här…

Jag tycker det här hej-spelet är så roligt. Ibland har jag testat att säga “för mycket hej” till någon som egentligen bara ska ha “hejhej”. Blir jätte roliga reaktioner…

Lilla Liwia exempelvis, hon kör heeeeej och kram till fotografen hon aldrig träffat. Hon kliver på, pratar och leker och det går inte att värja sig från hennes glada sätt. Motsatsen till blyg med andra ord. Underbart skönt och rolig liten dam.

Smallpigart på Facebook och Twitter