27 Maj 2011

Min egen parkbänk…

och ögon som vittnar om livserfarenhet. Blå/rosa hår, gula stödstrumpor, skrikrosa syntetklänning och med en pondus som gör att ungdomar vänder sig om och bereder plats för stans coolaste 90-åring och hennes vithåriga gubbe vid namn Henrik. Men tänk, tänk om den vithåriga gubben inte finns med och jag sitter på min parkbänk ensam, grå och osynlig, usch. Så osynlig och ensam att folk sätter sig på mig och upptäcker det först efter 20 min när vibratorn på min mobil går igång (ja 90-åringar har alltid vibrator på pga hörselproblem) oj, jag satt visst på kärringen, sorry! Men på min parkbänk ska jag och Henrik sitta, vi ska skojja med folk som går förbi, “öhhh du tappade nått… farten, mooohhhaaaa” och kasta brödbitar på ungdomarna och hävda att man är blind och matar duvorna:)

Alla behöver en parkbänks-kompis, någon att skratta med, någon som fattar dina skämt. Caroline har hittat sin parkbänks-kompis, snygg-Micke, jag kan faktiskt se dem sitta på en parkbänk, gråa och ihopskrynklade. Men innan de bokar parkbänk så ska Caroline och Micke njuta av sin smekmånad! Och under tiden de njuter så kan de titta på sina bröllopsbilder, jag har nämligen lovat dem att höra av mig när bröllopsbilderna är klara. Och så fort jag får tag på dem så kommer de få veta att det kommer galet många bilder i nästa inlägg, men tills dess en aptitretare!

Smallpigart på Facebook och Twitter